Om folk som egentligen inte förtjänar det
Att jag slösar tid och kraft på dem, alltså. Men samtidigt kan jag tyvärr inte låta bli att bli lika trött och irriterad varje gång. Vi kan börja här: jag lever på att jobba i bar. Jag har jobbat på ett ställe i ungefär två år, och på andra ställen lite under tiden. Ungefär ett halvår efter att jag började gjorde jag slut med min totala jävla idiot till dåvarande kille, som dock också tyvärr var ansvarig på mitt jobb. Tur i oturen var att han blev helt galen och gjorde bort sig totalt inför chefen genom att kasta saker och skrika på kunder etc. Det ledde till att han åkte ut, och jag klev upp på hans position med övergripande ansvar för baren. Eftersom det fattades en person var vi tvungna att plocka in en ny kille. This is my subject. Den här personen, som jag nu jobbat ihop med under 1,5 år, är en sådan fruktansvärd jävla mansgris och sexist att det inte är klokt. I nuläget delar jag på ansvaret med en annan kille, eftersom ägaren också är en mansgris och påstår att kvinnor inte "klarar ansvaret lika bra som män". Det funkar finfint, vi har känt varandra i närmare 5 år och kommer skitbra överens. Pudelns kärna är dock följande: så fort min kollega/kompis sticker iväg/är borta en dag/whatever blir den andra killen oxtokig och skitsur för att, hör och häpna, EN KVINNA ska säga åt honom vad han måste göra! Detta yttrar sig genom att han skolkar, kommer försent, skiter i att jobba, står och röker hasch istället, försvinner ut på dansgolvet och letar ragg eller bara börjar tjafsa emot för minsta sak som måste göras. Eller börjar tjata om det gamla vanliga, dvs att han "ska knulla mig", "din pojkvän är en jävla bög", "när får jag se dig naken?", "jag knullar dig mycket bättre än den där bögen", etc, etc,etcetcetc i all jävla evighet. Jag orkar inte ens be honom dra åt helvete längre, för det går inte fram. Han skiter bara i det. För vem bryr sig om vad en jävla brud säger? Också att inkludera är att han brukar låtsas inför kunder att det är han som är chefen, om någon frågar. Skitlarvigt.
Vi har rykt ihop så många gånger att jag knappt ens orkar bry mig längre, men samtidigt är jag så in i helvete trött på den jävla idioten att jag... ja, jag vet inte. Ingen idé att ta upp det med chefer heller, vi har ju inga kontrakt så det är ju ingen som bryr sig. Om vi inte är nöjda kan vi ju bara dra. Det finns ju alltid någon annan som kan ta din plats. Tro aldrig att du är något (jag ska inte ens börja med jobbläget den här gången, då tar det aldrig slut. Men det är inte så lätt som att bara hitta ett annat jobb. Vi snackar landets fattigaste provins och dessutom den med högst arbetslöshet).
Åt helvete med hela skiten.
Det är därför jag börjar plugga igen nu.
Kommentarer
Trackback
