frivilligexil

För att jag inte kan bädda in youtubeklipp! Ville lägga in ett gäng gamla reklamfilmer, men icke.

Ja. Idag är staden grå. Regnar gör det också, för första gången på flera veckor. Nu tar det väl ungefär lika lång tid innan det slutar igen.

Veckans "skandal", om man nu vill kalla det så, är att prinsessan Elena av Borbón tar ut skilsmässa från sin man Jaime de Marichalar, efter 14 år. Imorse när jag satt och åt frukost hos Á och zappade runt hittade jag ett sånt där skvallerpanelsprogram, som i princip är det enda som finns dagtid på spansk tv (jämte matlagningsprogram och fråga doktorn). Panelen satt och gapade i munnen på varandra, så det var svårt att få något styr på vad de tyckte, men till slut kunde de flesta åtminstone enas om att det var "emot  katolska rättigheter" (ja, fråga inte) att en medlem av kungahuset skiljer sig. Så nu vet ni. Inte för att jag förstår vad rättigheter har med saken att göra, eftersom katoliker mest verkar ha skyldigheter.

Igår var det dessutom den nationella dagen för uppmärksammande av våld mot kvinnor. Det behövs. Mer om det sen.

Uh. Jag har precis lagt undan företagsekonomiböckerna, tenta på lördag. Ska bli hemskt skönt att bli klar med eftersom jag just nu håller på med tre kurser istället för två. Har tillräckligt med affärsredovisningen (fast jag börjar fatta grejen med det nu, tror jag!). Fick tillbaka marknadsföringsprojektet idag också, gick bra, men hade gärna fått gå ännu lite bättre. Men nu har man väl något att gå på vad gäller vad man måste prestera iaf. Och så tror jag att ju mer jag skriver, desto bättre blir det. Fast just nu är jag översvämmad av jobb, så jag hinner inte riktigt ge allt den tid det behöver. Skulle behöva skriva om flera sidor till byråwebben och ändra jobbets agenturspresentation här och där, men jag hinner helt enkelt inte.

Härom dagens födelsedagsfirande gick väl ungefär som planerat. Inte så hemskt mycket folk, men jag hade fri bar hela kvällen, så jag var glad ändå. Inte en enda euro gjorde jag av med mellan 22 och 10 (och ja, jag lade mig 10. Dricker man mycket vatten och äter kanapéer så går det alldeles utmärkt). Jag och Á försökte starta en pogo till Lions Constellations nittiotalsoväsen, men ingen ville knuffas med oss.

Project: Komakino var väl ganska underhållande i sin strävan att skapa en exakt blandning av Joy Division och Sisters of Mercy. S var förbannad och snäste om att de var fullkomligt oorginella och äckliga, jag förstår poängen, men det placerar oss samtidigt återigen i den gamla idisslade diskussionen om huruvida all bra musik är orginell. Jag tycker inte att den varken är eller behöver vara det.




Bilder på mig själv lägger jag upp för att jag tycker att det är så himla kul. Jag ser ju lite ut som en emo när det kommer omkring, ändå. Det kan ha varit Fifi som påstod det från början, jag minns inte, men jag förnekade det säkert. Och man ser ju inte resten (för att jag medvetet skippade att visa upp min My Chemical Romance-tee, omg omg omg snacka om att mörda sin status).
Ah. Självbekräftelse är att bestämma sina egna vinklar. Vänstersidan är ju avgjort min bästa. Men det visste jag redan.

Jag har varit vaken i 2 timmar nu, för en gångs skull sovit bra, förmodligen för att jag bara drack vatten och fanta igår kväll på jobbet. Vanligtvis om jag blir seg brukar det bli någon tequila eller jäger, men vi sparar krafterna till ikväll istället. Jag och kollega J har fått ledigt, newbiesarna får ta över jobbandet.
Igår började jag dessutom allvarligt fundera på att börja spela skivor igen. Oscars session var så fruktansvärt tråkig och platt, helt utan innehåll. Ibland kan man som personal bli lite vrång på att behöva höra Friday I'm in Love för sjuttioelfte gången, men igår verkade det inte ens som att  gästerna uppskattade den hjärndöda hitkavalkaden. Typ.. the Bravery? En dj som inte uppdaterat skivväskan på fem år är per definition ingen bra dj. Åtminstone funkar det inte hos oss, eftersom tanken ju är att vi ska ha ny, spännande och fräsch musik i jämförelse med alla andra slamkrypare. Vill du ha klassiker kan du gå någon annanstans.

Anyhow. Ikväll, massa konserter på Copera. Inte så mycket som jag är intresserad av, möjligtvis kan Project: Komakino vara intressant, även om deras Joy Division-plagierande är mer än uppenbart (ta namnet till att börja med).
Nu: papiljotterande, innan Á hämtar mig:

Tätt med konserter nu. Att jag ska jobba på rapbattle ikväll har inget med det hela att göra, dock. Igår var det presentation för nya lokala skivbolaget Discos Ultimatums första release, Los Malignos' nya (första?) sjua, samtidigt som stan fick äldrebesök i form av the Fleshtones.
Los Malignos har tidigare riktat sig mot relativt traditionell surf, uptempo, snabbt och ja, positiva vibrationer (:P). På den enda skiva jag lyckats lägga vantarna på, ett par år gamla Bala Perdida, växlar de apokalyptiska, bluesiga nummer med klassisk surf i föredömligt kort format. Inspelningen är av hög klass och det kändes som att man skulle kunna få en riktigt frenetisk spelning här. Dock blev så givetvis inte fallet, som man kanske kunde ana. Perico (gitarr) nämnde för ett par dagar sedan att de lagt om spår en aning, att voodoon har gjort avtryck, och det stämmer väl, om han med det menade att de helt enkelt skulle spela långsammare.  Långsam, gotisk surf=någonstans gick det lite fel.
Fleshtones orkar jag knappt ens prata om. Dels har jag ingen riktigt koll på backkatalogen, dels höll jag redan på att somna efter 6-7 låtar. För mycket medelålderspajaseri, för lite substans. Det var visserligen älskvärt underhållande, men alldeles för mycket hoppautipublikenklättraupppåtrumsetetlyftauppfolkpåscen etc.

Nu ska jag på battle. På lördag fyller mitt jobb 11 år, så vi firar med en festival med 8 band på Industrial Copera. Ses där!

Igår var det dags för ännu en upplaga av den alltid lika hårt arbetande Danys rockshower, denna gång på Planta Baja, en av få lokaler öppna på en måndag. Igår låg fokus lite på ungdomligt slängig pop och punk.

Göteborgskidsen Kendolls öppnade, och visst, det var avgjort underhållande. Dock mår den här sortens punk bäst av att hålla sig kortfattad och inte ge sig ut på instrumentala breaks. Och om man nödvändigtvis måste mecka runt så måste man variera sig lite mer. Sedan märks det förstås att vi har att göra med den yngre generationen här, och influenser kommer från saker jag inte har så mycket att göra med. Men det var kul ändå, och med en okej crowd för en jävla måndag. En impromptu-tolkning av Bailando vann förmodligen rätt många poäng hos Granadapubliken också.

Huvudakten Baby Shakes från NY hade nog tyvärr dragit till sig de flesta av stans gamla rockgamar mest baserat på att de är grymt snygga tjejer som spelar punk (även om det är av det poppiga slaget). Väldigt kompetent och kul hursomhelst, synd bara att halva publiken stod och mentalrunkade konserten igenom. Jag startade en moshpit genom att börja knuffa på Á i sista låten, och nog hade folk lust att poga, för mitt i allt var jag långt borta i mixerbordet. Anyhow, Baby Shakes spelar kanske egentligen något som mest lutar åt powerpop, väldigt mycket tuggummi, och väldigt mycket tonårsvibbar. Men det var roligt, trots att det inte alls är min grej.

Efter spelningarna var vi kvar en stund och drack öl och kollade på Baby Shakes som spelade skivor (det var sångerskan och gitarristen Marys födelsedag), jag höll på att bli indragen i en futbolín (säger man bordsfotboll?)-match mellan Sverige och Spanien men lyckades som tur var övertala Aída att ta min plats, eftersom hon ville ragga svenskar. Sen blev jag väldigt full och började hoppa runt och skvätta öl, och sen fick jag till slut med mig Á hem. När vi kom hem blev det fyllebrottning.

Så kan det gå.

Imorgon är det ännu en konsert på Planta, gamlingarna i Fleshtones och ett av allas vår darling Pericos band, Los Malignos, jag var precis och köpte mina biljetter...

Jag tänkte bara nämna att jag glömt en sak när jag listade potatis, nämligen SÖTPOTATIS! Även om det tekniskt sett inte är samma sak, så.. if it walks like a duck and talks like a duck!

Nu ska jag göra soppa med sötpotatis och röda linser.

Jag är helt hookad på A-Trak-remixen på Yeah Yeah Yeahs' Heads Will Roll. Originalet är också grymt, med en sjukt snygg video, men remixen äger mest.

Annars kan man kanske lite långdraget säga att rubriken också har att göra med min helg. Jag rök för ungefär femhundratusende gången ihop med idioten på jobbet. Eller, jag rök ihop och jag rök ihop, han var på mig och tjafsade om samma saker som han alltid tjafsar om, mitt under rusningstimmen när jag stod och hällde upp en massa öl och hade 10 pers som stod och ropade på mig samtidigt. "Du har mycket kvar att lära dig, lilla gumman", "Du vet fortfarande inte hur man hanterar folk". Jag har aldrig haft och kommer fanimej aldrig att ha tålamod med sånt skit så jag bad honom dra åt helvete, också det för femhundratusende gången. Eftersom han är en jävla tönt fick jag sedan armbågar och krokben ivägen hela kvällen, men det är bara att sucka åt. Minisnopp någon?

Anledningen till att jag egentligen tar upp ett så hopplöst subjekt ännu en gång, är mest att jag jag börjar känna att min åsikt börjar gå igenom, och jag har alla andra på min sida. Det har i och för sig tagit förjävligt lång tid, men bättre sent än aldrig, och jag ger mig ta mig sjutton inte när det gäller sånt här. Det är inte bara jag som måste stå ut med den jävla muppen heller, för han är precis likadan mot den andra tjejen vi har också.
"jo, men 99% av alla tjejer förtjänar ju inget bättre än att bli knullade i röven på en toalett"
"din kille ser ju ut som en jävla bög, jag kan ge dig en riktig kuk"
jag orkar inte ens fortsätta, för det är verkligen en enkelriktad gata det där. Händer aldrig något nytt där inte. Chansen fick han också trots att han inte skulle ha haft det.

SÅ NU KAN DU TA OCH DRA ÅT HELVETE DIN JÄVLA TÖNT!!

Så det så.

Jag är nyvaken. Inte för att det blev senare än stängningsdags för min del igår (eller imorse), jag klev ut från jobbet 07:15 och 5 minuter senare var jag hemma. Käkade en omelett och gick och lade mig. Helgen har varit så jäävla lång och seg, mest för att jag också hade 4 timmars marknadsföringstenta i fredags. Igår rök jag i vanlig ordning ihop med min jobbar"kompis", som mitt under rush hour (04:30) började orera om att INGEN tjej minsann talar till honom så som jag just gjort (han hade frågat om det fanns öl kvar och jag svarade helt kort "det som ligger i kylen är det som finns"), och att JAG MÅSTE LÄRA MIG HUR MAN BEHANDLAR FOLK!! SPECIELLT MÄN!

Jag orkar egentligen inte ens börja i ämnet, låt oss säga att jag utan några större skrupler skulle slå en flaska i skallen på idioten.

Jag och Juan talade härom dagen igen om att jag borde börja dj-a på riktigt, och jag medger att jag är sugen. Men jag har prestationsångest så det skriker om det. Vid det här laget har jag sett och hört så många djs, och vet vad som är en bra respektive dålig session. Dessutom brukar jag högt och ljudligt klaga på de senare. Därför kan jag själv ju inte göra det dåligt, tyvärr. Där får man för sin stora käft.

Men om jag skulle prova och det inte skulle funka så kan jag kanske skaffa mig en sån här:

Alltså, så att om de inte skulle låta mig fortsätta kan jag ställa mig utanför jobbet på min dj-bil och terrorisera dem!

Eftersom jag inte har pengar förrän på måndag måste jag hålla hårt i de små ören jag har tills dess. Vilket i sin tur innebär att jag inte har alltför mycket mat att välja på hemma. Men det spelar ju egentligen ingen roll, för det enda jag faktiskt vill ha är potatis.
potatispotatispotatispotatispotatispotatispotatispotatispotatispotatispotatispotatispotatispotatispotatispotatis
typ.

Tänk alla fina saker man kan göra med potatis:
Potatismos
Bakad potatis
Hasselbackspotatis
Stekt potatis
Potatisgratäng
Friterad potatis
Potatissallad
Stuvad potatis
Potatis- och purjosoppa

och ja, kokt potatis.

potatis is the shit, helt enkelt. nu blev jag så upphetsad att jag till och med började skriva med gemener.

Nåja, ingen kan väl åtminstone påstå att jag är dyr i drift. I alla fall inte när det gäller mat. Ge mig en potatis så är jag lycklig.

Nu är jag sedan ett par dagar hemkommen från Sverige och pappas begravning. Det känns fortfarande surrealistiskt och luddigt, och jag tror nog fortfarande inte riktigt på att det faktiskt var min pappa som låg i den där kistan. Trots att jag ju vet att det var det. Ceremonin var fin, men lite kort.

Släktansamligen gick relativt väl, inga konstigheter. Förmodligen träffas vi aldrig mer allihopa, nu när länken som höll ihop de två sidorna av familjen är borta. Min bror satt under hela middagen och blängde på Á, förmodligen är min käre respektive inte hockeyfinne nog för honom. Men det får han leva med.

Eftersom högskolan vägrat att ge mig någon som helst respit med något alls var det bara att sätta sig och plöja böcker nu när jag landade. Marknadsföringstenta på fredag som inte bör bli alltför svår (kursen har varit rolig!), två nya kurser har startat, affärsredovisning och organisationsteori, varav den senare uppenbart kommer att vara den intressantare.

Jag är rabiat igen eftersom jag sitter och rättar en gruppuppsats. Folk kan uppenbarligen fortfarande inte stavningskolla sina dokument.