Los Malignos vs The Fleshtones

Tätt med konserter nu. Att jag ska jobba på rapbattle ikväll har inget med det hela att göra, dock. Igår var det presentation för nya lokala skivbolaget Discos Ultimatums första release, Los Malignos' nya (första?) sjua, samtidigt som stan fick äldrebesök i form av the Fleshtones.
Los Malignos har tidigare riktat sig mot relativt traditionell surf, uptempo, snabbt och ja, positiva vibrationer (:P). På den enda skiva jag lyckats lägga vantarna på, ett par år gamla Bala Perdida, växlar de apokalyptiska, bluesiga nummer med klassisk surf i föredömligt kort format. Inspelningen är av hög klass och det kändes som att man skulle kunna få en riktigt frenetisk spelning här. Dock blev så givetvis inte fallet, som man kanske kunde ana. Perico (gitarr) nämnde för ett par dagar sedan att de lagt om spår en aning, att voodoon har gjort avtryck, och det stämmer väl, om han med det menade att de helt enkelt skulle spela långsammare.  Långsam, gotisk surf=någonstans gick det lite fel.
Fleshtones orkar jag knappt ens prata om. Dels har jag ingen riktigt koll på backkatalogen, dels höll jag redan på att somna efter 6-7 låtar. För mycket medelålderspajaseri, för lite substans. Det var visserligen älskvärt underhållande, men alldeles för mycket hoppautipublikenklättraupppåtrumsetetlyftauppfolkpåscen etc.

Nu ska jag på battle. På lördag fyller mitt jobb 11 år, så vi firar med en festival med 8 band på Industrial Copera. Ses där!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0