frivilligexil

Nu kanske det blev lite obsessive. Kanske är det också lite uppenbart att jag vill shoppa. De första två är från Lux De Ville, den tredje från Mis Cositas. Fabulous!

Lite wacky foto, I know. Men jag var tvungen att wacka upp för att få med färgen. Sammet, sådär skiftande midnattsblå. I love it. 18 euro på secondhandaffären invid Trinidad. Sen köpte jag en läderkjol som är ganska åttiotal på den andra shopen vid Plaza de Derecho. Foto imorgon.

Vad kul det skulle vara att hitta en riktigt "mitt i prick"-blogg. Lagom blandning text och bild. Inte bara dagens outfit, inte heller bara teoretiserande. Lite bildning och lite erfarenhet, men fortfarande kul. Förmodligen är allas vår Hanna Fridén närmast, åtminstone just nu. Problemet är kanske att jag inte vet vart jag ska leta. Folket på alla blogglistor är så mycket same ol, same ol. På senaste tiden har jag dock varit road av att läsa tonårsbloggar från Norrland (egentligen menar jag lite vad som helst som inte är bara "jag bor i sthlms innerstad och shit vad mkt märkeskläder jag har"), det är lite som att titta tillbaka på när man själv var yngre, utan att patronisera.

Nåja, det är väl på grund av just det här resonemanget alla startar egna bloggar, egentligen. Eller vill alla bli Kenza (som nog är min favorit av de "stora" unga bloggarna, mest sympatisk helt enkelt)?

Kanske är jag lite grinig för att min middag inte är klar än, och jag sitter och väntar med världens fetaste blodsockerfall. Idag hos Chez Martina; rödbetssoppa med ost och färska örter, samt nybakad bröd direkt från bageriet.  Apropå bröd ska jag nog försöka mig på att göra (små)bröd i Ángels miniugn nån dag, om han tillåter det. Själv har man ju ingen ugn.

Nu ska jag surfa planlöst lite till, mat om 10 minuter...!

Amerikanska Pin Up Girl Clothing är en ständig källa till avund. Fantastiska kläder, skor, accessoarer...allt! Och fantastiska modeller, som Masuimi Max, Micheline Pitt och Metal Sanaz (den senare känns extremt Pam/True Blood, loves it). Jag går bananas samtidigt som jag får ångest varje gång jag slår upp hemsidan. Ångest för att folk är... för snygga. Lite som när jag sitter med Aida, Sandra och Paula här, och ingen av dem väger mer än 40 kg, jag känner mig som en elefant i jämförelse.. Men hey, jag kan vara jävligt snygg jag med. Ibland är det bara svårt att hålla tillbaka avunden. Anyhow, fina kläder. Massa kläder jag vill ha.Typ:


The Jayne wiggle dress till höger är en klassisk klänning, men inte mindre sexig för det. Och gillar påfågelskjolen skarpt också. Och tusen miljoner saker till.

Jag har precis upptäckt den svenska vintagebloggosfären. Fascinerad, givetvis, av den genomgående besattheten. Missförstå mig inte, jag gillar verkligen, verkligen deras estetiska vision, kunskap, och allt vad det innebär. Dock blir det efter ett tag lite mycket av det goda, för mycket femtiotalskjolar, röda plutmunnar, broderier och victory rolls. Jag saknar det vågade, det sexiga. Alla de här vintagetjejerna är sjukt vackra, men jag vill inte ligga med dem. Det finns ingen ooze, bara porslinsrådjur. Nåja, det är väl därför jag nästan alltid föredragit åttiotalet framför femtiodito, kanske. Fast femtiotalet är i och för sig kul. 60's, däremot, är ganska tråkigt. Jag är ju själv född på åttiotalet, så det kanske är naturligt. Jag gillar saker som tränger sig på, blänker och tar plats, det är en del av min personlighet. Jag älskar mina fetischheels, det stora fjäderdiademet, fuskpälsstolan... kanske hade 20/30-talet varit bättre för min del? Tror det. Kanske beror det på att jag och Á var och såg Public Enemies igår och jag blev sjukt peppad på trettiotalsestetiken. Men grymmast var nästan kulsprutefodralet i form av en brunmålad trälåda. Och varför verkar inte Johnny Depp åldras? Orättvist.

Tror aldrig att jag lade upp. Inte för att någon ser det här, men ändå. Det är någon slags absurd, hypotetisk självbekräftelsegrej. Hittills har ingen förutom stans mesta ärkeposergoth fattat vad det är, jag vet inte om det är bra eller dåligt. Jag är nöjd hursomhelst.

Eftersom jag jobbar i bar är det egentligen ingen större idé att måla naglarna. Efter en timme är det repat och flagat och fult. Nu fick jag dock en sådan lust på lila. När jag var i Sverige i somras gick jag bärsärk på H&M som vanligt, eftersom det i Granada finns tre stilvarianter att välja på: "klassisk flickvän" (kan även vara mamma, dvs, kavajer, kostymbyxor, spetsiga skor, blusar, hollywoodhår), "sjuttonårig poptjej" (kling och alla liknande märken, mycket rosetter, prickar och gulligull) samt "fjortonårig skaterbrud" (exakt vad det låter som). Inget där emellan. Förutom då typ Blanco som ibland kan ha något som inte är paljetterade minihotpants. Synd bara att deras storlekar är för dvärgar (över 38 finns inte, och storlekarna är i regel en mindre än svenska). Så det blir inte mycket shopping här inte. Anyhow, jag gick bärsärk på H&M och köpte nagellack i 3 olika nyanser av lila. Himla fina allihop. Tydligen ska orange vara (/ha varit?) den rådande nagellackstrenden för tillfället, men det funkar liksom inte med min personlighet.



Fast egentligen skiftar den ganska mycket, men det är svårt att få på bild.

håhå jaja. Titta på mig, jag bloggar om nagellack. I'M BAD.

Idag började jag plugga igen efter ungefär tre års uppehåll. Tre år framöver ska jag begrava näsan i böcker. Igen. Distansprogram vid Blekinge Tekniska. Inledningsvis läser jag en grundkurs i företagsekonomi samt en introduktion till marknadsföring. Två kurser varav den första verkar skittråkig och den andra riktigt intressant. Fast det initiala intrycket beror givetvis mycket på de två huvudböckerna, den aptråkigt kanslisvenska Företag och marknad och lättsmälta, fint layoutade tegelstenen (1000 sidor, någon?) The Principles of Marketing. Jag som inte alls trodde att marketing var min grej är efter inledande kapitel riktigt sugen, vilket måste sägas vara extremt oväntat. Jag måste vara världens sämsta säljperson, eftersom jag bara blir arg på alla idioter som inte orkar läsa information/ta reda på de mest grundläggande innan de slänger sig på telefonen. Jag får mycket i den stilen i mitt jobb på språkreseagenturen, typ folk som ringer och säger "hej, jag vill åka på språkresa, vad kan du erbjuda mig?!?" och inte ens vet vilket språk de vill läsa, än mindre till vilket land de vill åka. Alternativt dårar som ställer som krav att deras yogalärare ska vara certifierad och att de måste kunna laga gröt (eftersom de brukar frysa in och ta med grötlådor till jobbet) i sin lägenhet. Härom dagen talade jag med en man i femtioårsåldern som ville läsa spanska, vi sitter och småpratar om grundläggande info då han mitt i allt häver ur sig "JAHA, OCH VARFÖR TYCKER DU ATT DU ÄR SÅ JÄVLA BRA DÅ?!?!". Jag blev helt överrumplad, för att inte tala om en aning stött. Folk är knasiga. Och då ska vi inte ens börja tala om barjobbet. Då kommer jag att hålla på tills nästa år.

 

- Städa badrummet (...)

- Sluta ha ångest över att jag skriver som en kratta

- Ringa internetoperatören och ljuga om att deras tekniker aldrig dök upp

- Innan ovanstående, kolla om modemet verkligen inte funkar

- Ringa doktorn/ögonläkare

- Boka gynekologtid

- Bläddra i nya kurslitteraturen (alt. få igenom min programregistrering och ta reda på exakt vad jag ska läsa)

- Kurtisera Á

- Köpa antennsladd till min tv

 

Saker jag kommer att göra: 2, möjligtvis 3. Badrummet är akut, mycket okvinnligt.