frivilligexil

Telefonica klippte vårt internet, eftersom vi enligt dem inte hade betalat. Det hade vi. Efter faxande av kvitton och reklameringar hit och dit så fick vi tillbaka det. Alltid något.

Nu har min översiktskurs i juridik börjat, vilket förmodligen kommer att innebära en viss förbättring för min hälsa. Mindre festa, mer läsa. Fast när jag lade mig på sängen med boken i civilrätt somnade jag på fem röda. Så idag tänker jag gå ut, eftersom det måste ha varit ett omen.

Ih! Jag har flyttat! Initialt en aning tveksam, men nu toknöjd. Lite tråk att inte ha någon terass, men det  kan jag leva med. Kaos är det just nu, men nöjd är jag. Igår hade jag lite dj-lektion också, fanihelvete vad svårt det är att räkna in och att höra om beaten är synkade. Men nu ska jag öva massor.

"Så svek SJ kunderna". Vad är det för rubrik? Kan jag i samma artikel läsa om nakenattacker och sommarväder? Kort sagt, det är ett tydligt exempel på kvällspressifieringen av ALL media. Läs allt om skandalen här! Konduktör vägrade stämpla biljetter, eftersom han var upptagen med en facebook-chat! Eller något. Jag har bara väldigt, väldigt svårt för det här väldigt enerverande sättet att rubriksätta.

Sen är väl själva texten heller inget mer än vad de flesta som väljer eller tvingas resa med SJ med mer eller mindre jämna mellanrum redan vet - det är ett jävla kaos. På vintern blir det kaos eftersom det snöar, och det var ingen beredd på. På sommaren blir det kaos eftersom rälsen blir sned av värmen, samtidigt som tågen helst inte har någon luftkonditionering och folk svimmar till höger och vänster. Lägg till lokfel, dörrar som inte stängs och femtioelva andra maskinfel så bäddar du för en massa fina förseningar. Men det gör inget, förseningen måste ju vara minst två timmar för att man ska tvingas ersätta resenärerna. Som i sin tur har betalat löjliga överpriser och naivt nog räknar med att tåget ska gå, och i tid dessutom.

Att SJ tvingats skära i underhåll och jaga vinster är heller inget nytt. Men om man använder skandalrubriker för att avisera det så kanske folk faktiskt läser det? Eller?

(Tåg är förmodligen det enda färdmedel som jag ALDRIG haft problem med här i Spanien. Dock så är det så sjukt dyrt att jag nästan aldrig har råd att åka).

Det faktum att jag i skrivande stund lyssnar på Pere Ubus oljudssymfoni Modern Dance är nog ett tecken så gott som något på mitt humör och sinnesläge. Frustrerad. Samtidigt är det någonstans fantastiskt hur allting kan gå åt skogen på en och samma gång.

Iggy ligger framför kylen och, ja, tänker förmodligen på sallad eller något i den stilen. Men vi är mer eller mindre på samma nivå.

 

Iggy bestämde att hon inte ville vara på terassen. Det säger jag med säkerhet eftersom jag antog att hon trillade in av misstag första gången, och satte ut henne igen. NEJ SA JAG JU! In trillade sköldpaddan igen. Pladask på mage. Uppenbarligen oskadd, dock. Förhoppningsvis är hennes låda klar i eftermiddag, så att jag kan börja jobba med den. Oljas, kläs och grejas.

Är uppe tidigt och ska iväg på dubbla myndighetsuppdrag. Först har jag ett möte ute på Mondragoneskomplexet, Jämställdhetsenheten angående en eventuell anmälan om sexuella trakasserier. Sen måste jag till Licinio de la Fuente och uppdatera min status som utlänning bofast i det här landet, med rätt till läkarvård. Byta läkare också.

Så ja, det här kan ju ta några timmar. Minst. Wish me luck.

Jag ska flytta om ett par veckor. Detta innebär, förutom att jag får tillgång till tvättmaskin och ugn samt blir av med terassen, att jag inte längre kommer att njuta av den katolska skolans musikaliska eskapader. Utöver Ave Maria utropade i megafon varje lunchrast blir det inga mer Disneyteman (intressant val, eller hur?) eller nationalisthymner. Det är nästan så att jag blir lite sentimental av att tänka på det. En annan återkommande tanke jag haft är att det verkar vara en så sjukt stor mängd barn per nunna. Och undervisar nunnorna på riktigt? Eller erbjuder de så att säga bara tak? Fast jag tror att de undervisar. Jag vet att munkarna gör det i broderskolan här i närheten.

Det känns dessutom lite ledsamt att beröva Iggy terassen. Iggy är min sköldpadda och min hittills enda födelsedagspresent i år. Men jag ska förhoppningsvis få tag i ett stort terrarium där hon kan bo istället. Ett fint stort terrarium med bonsaiträd och stuff. Annars får jag göra utflykter med henne så att hon får traska runt lite i naturen.

Just nu, inga nunnor i sikte (gården till höger).

Just nu på miniterassen nedaför min balkong. Ganska lugnt än så länge... Och inga vuvuzuelor i sikte, tack och lov.

Jag tror att en av anledningarna till att jag inte riktigt får tummen helt ur med det här med att blogga är för att jag aldrig riktigt kan bestämma mig helhjärtat för innehållet. När jag sitter och gräver fram remixer så vill jag ha en sjukt grym musikblogg med världens bästa exclusives, fast sen inser jag att det också kräver att man lyssnar på väldigt mycket skit, så det går ändå bort. Det är tillräckligt mycket jobb med att sålla från redan existerande bloggar ner i det egna itunes. Och ungefär så ligger det till med allt - jag vill göra en stilblogg, jag vill skriva, jag vill bla bla bla. Så istället för att det blir lite av allt så blir det ingenting. Det är dumt.

På torsdag är det dags att spela skivor igen. Nervös igen, men det ska nog gå. Har en packe nya grymma mashups i ärmen, som jag är sjukt sugen på att spela! Rihanna/Crystal Castles, någon?

Nu är vi officiellt inne i svettsäsongen. Tror att vi ligger runt 35 grader i skrivande stund, blir väl ungefär 10 till om några veckor. Så om jag slutade dricka öl så skulle jag bli pinnsmal eftersom man har ungefär noll aptit och bara svettas.

Jag vet inte var jag läste att Skunk skulle försvinna nu, men blev genast sentimental och var tvungen att försöka logga in. Och där fanns det - hela den övre halvan av mitt tonårsliv; ordbajseri, besserwissertendenser och givetvis absurda förälskelser. Det värsta är att  man inte kan radera i dagboken. Det finns liksom en hel del man helst vill glömma att det någonsin hänt. Typ att man blev kär i någon som till slut gav en på käften lite när det föll dem in. Hursomhelst, om skunk försvinner så försvinner ju den informationen också.

Jag hade i vilket fall som helst en White Ninja-serie på min presentationssida. Och så hette jag "swamp buggy badass" - det tycker jag fortfarande är rätt bra.

Ja, hade det varit så, så hade det väl förklarat ett och annat. Titta, nu börjar jag bli lättroad också. Det är nog bra.

Kanske börjar jag så sakta komma till den punkt där själasmärta (!) övergår i rastlöshet. Tidigare har jag mest legat och stirrat rakt fram när jag inte ringt runt och härjat. Eller varit ute och varit full. Fem veckor kanske var vad som krävdes den här gången. Förhoppningsvis inte så mycket mer, iallafall.

Idag har jag skrivit ett kampanjbrev till jobbet (som blev riktigt bra och kom oväntat lätt) och visserligen inte så mycket konkret mer, men kanske börjar det ändå röra på sig? Ska göra lite fler spellistor och börja planera för min första officiella session någonsin, och över huvudtaget den första på mycket länge. Är lite frustrerad för skivspelandet eftersom jag har ganska klara visioner av vad jag vill göra, men i nuläget är jag inte tekniskt kapabel till det. Men förhoppningvis kan jag få låna ett par plattor av någon och öva hemmavid. Plattor som i skivspelare, alltså. Det blev lite språkförbistring där. Men det är så skönt att ha något att vara sugen på igen. Har helt fått en nytändning mot electro, tech och house. Inte för att det gör mig till en expert, någonstans, men jag är peppad igen. Det är rätt mycket värt.

Å ena sidan vill jag spilla ut hela mig och allt elände. Å andra sidan har väl allt fingerpekande om att hänga ut för mycket info på internet till sist fastnat någonstans i hjärnbarken, så jag använder min Moleskine för det. Och hoppas på att ingen snor den, åtminstone inte inom den närmsta tiden.

För att roa mig innan jag ska jobba på senegalesisk fest (yes) ikväll läser jag Economist (Kanada verkar vara the place to be just nu) och spontanköper musikböcker på Amazon. Eftersom jag inte verkar få tag på Mark Johnsons Joy Division-bok i hardcover (vilket förmodligen kan förklaras med att den bara gjordes i 500 ex på det tidiga åttiotalet), så gav jag till slut efter och undantryckte min motvilja mot paperbacks. Nh..

Ikväll ska jag tydligen lära mig vad M'Balakh är. Kvällens dj är tydligen kungen av det.

De som sa att man blir mer kreativ när man är nere.. ljög så det bara skriker om det.

Jag är helt hjärndöd och sitter mest och glor. Tokslö. Tror att det skulle vara en bra idé att stänga ner facebook också. Man får reda på så mycket saker man helt inte vill veta.

Idag ska jag jobba på flamenco, vilket kommer att följas av en lång kväll med electro, tack gud, I need it..

Det finns rätt många saker som jag tycker är bra med att inte bo i Sverige. För även om jag klagar på Spanien hela tiden och ofta tycker att folk är sjukt otrevliga och att saker inte funkar "som de ska", så är det ju ändå de facto här jag bor. Trots att jag hatar hela den förlamade statsapparaten, skvallertvmonopolet, att bara kunna duscha i 10 minuter, och ett rättssystem som möjliggör att extremhögern åtalar en domare som försöker gräva i fascismens mord och rikta ljus mot vissa delar av spansk historia (ja, det är sant!). Jag bor här. Trots att jag har ett taskigt jobb utan kontrakt (garanterat mer regel än undantag, åtminstone i Granada), så har jag bott här i 4 år.

Nu ska jag väl börja bestämma mig för om jag ska flytta, men det är väl egentligen en annan sak. Frågan är kanske mest om jag har lust att börja om på nytt. Är läget såpass infekterat? Svårt att säga än så länge.

Anyhow. En sak som är hemskt bra med att inte bo i Sverige är att man slipper Melodifestivalen. Det är sjukt skönt. En annan sak är att jag får sjukt mycket mer ragg här. Extremt mycket mer. Skabben behöver man ju inte tänka på, bara att vifta bort (de är en bieffekt av att jobba i bar). Men en kille som Á hade jag aldrig fått i Sverige. Han hade aldrig, aldrig sett mig. Det är väldigt klyschigt att dra upp det här med att folk i Sverige är så stela etc., men det är fan sant. Jag är inte överdrivet förtjust i att gå ut hemma i Mälardalen, för det är så otroligt obekvämt. Men å andra sidan, så kanske det är lite av det jag pratade med Jannica om häromveckan; när man kommer tillbaka till sin uppväxtort (i mitt fall Eskilstuna) så överväldigas man av tonårsminnen. Och man blir återigen traumatiserad, om man under den perioden inte var bekväm med platsen och sig själv. Man transporteras liksom tillbaka till 16 år. Därför har jag väldigt svårt att se mig i Eskilstuna igen inom de närmaste åren. Här, i Granada har det däremot hänt en massa saker som varit bra för mig, på många plan.

Och så kan jag vara ute till 7 på morgonen om jag så behagar.

Mitt i arbetet med B-uppsatsen. Se och lär. Det här är extremt dålig publicitet. Stackars WWF-pandan.

Ett exempel på shock advertising som slår helt fel. Kampanjen ("Tsunami") var visserligen ämnad för Brasilien, men ändå. Hade hela marknadsinformationsavdelningen semester samtidigt?

Givetvis blev det ett jäkla härjande om att ta av sig sin truckerkeps. Inte min keps, för övrigt. Malins. Men på fyllan och villan fick lade jag tassarna på den.

Jag tog livet av hela grejen med blogg.
Sist jag bloggade skrev jag ett inlägg som gjorde någon nära mig väldigt upprörd. Väldigt upprörd. Så jag tog bort det, vilket kanske var ett misstag, jag vet inte, det spelar ingen roll nu längre. Sedan lämnade jag det hela därhän. Inte blogga mer.

Jag väntade väl lite på något slags allsmäktigt omen som skulle säga "DU SKA BLOGGA!" eller "DU SKA INTE BLOGGA!". Det kom givetvis inte, och lär väl knappast göra det heller, om jag inte själv letar upp det.

Man kanske inte ska lägga så stor vikt vid det.

"You're so profoundly sad."
"No. It's just that my people are Nordic."

Igår var det ju som bekant torsdag och det betyder white russians hos Marc på minibar. Igår var vi ett litet gäng; Aida, Sandra, Antonio och Pepino. Hann dock dricka tre ryssar på happy hour-timmen, så idag har jag redigt ont i huvudet. Mest för att jag efter vodka lade till lite öl på Tornado, lite mer öl på Ruido Rosa och ännu lite mer öl på Peaton. Eftersom jag sedan vid det laget inte ville gå hem (och började hetsa alla andra, som i vanlig tråk-ordning började sloka), letade jag upp folk som skulle till Sugar. Där drack jag jäger, och sen när jag började inse hur jag skulle må idag, en massa vatten. Sen gick alla hem förutom jag, så då blev jag kvar och pratade med J tills han var tvungen att stänga. Vi pratade om hans alla ex och deras galenskaper, jag skrattade skadeglatt.

Eftersom jag har tenta imorgon borde jag plugga. Det gör jag som synes dock inte. Ska bjuda min karl på lunch, så jag tänkte facebooka tills han slutar jobba.