Börjar bra
Igår, mitt i mitt ledsamma navelskådande (hade precis fått ett par meddelanden från Á), så satt jag och gick igenom telefonlistan. Nej, ingen man kände för att träffa. Kastar mobilen åt sidan. Då ringer det och det är ANNA! Vad glad jag blev. Förmodligen den enda person som jag orkade träffa. Alldeles perfekt. Så det blev mat och ostar och en massa vin hemma hos henne. Hon firade sin nya särbo-status och jag klagade över mitt, men det var bara trevligt. Sen gick vi ner på Loop, men då var jag redan ganska full. JF skrattade åt att mina ögon började gå åt olika håll. Efter ett par öl där var klockan redan två och stängningsdags. Vi orkade inte ta oss så långt bort och med tanke på fyllan så var Estrella nog det enda alternativet. En öl till och ett jäkla massa tjat om droger, sen gjorde ett gäng påflugna spanjorer att vi fick nog och vacklade hemåt i natten. Jag gjorde en massa strategiska manövrar på vägen hem för att inte gå förbi vissa ställen. Men sen när jag väl kom hem och klockan var fyra insåg jag att det var ganska onödigt.
Idag är jag lätt bakfull, funderar på om jag orkar släpa mig till gym eller inte. Förmodligen inte. Sen träffa H och R för ett par tapas, sen några öl med SK, som jag måste ringa nu. Och jobba förstås. Måste köpa telefongrejorna.
Idag är det en vecka. Känns jättekonstigt.
Utlandssvensk?
Något som jag ständigt konfronteras med i min kamp med de svenska och spanska administrationerna är hur begränsad tillgången på hjälp från andra svenskar i samma situation är. Eller snarare, hur nischad den är. Som svensk i Spanien bor du på Costa del Sol, så är det bara. Och du är i huvudsak intresserad av fastighetsspekulation och golf. Málaga-, Fuengirola- och Marbellasvenskarna har lyckats utomordentligt med att skapa hela minisamhällen, vilket jag tycker är mycket negativt. Själva idén med att flytta utomlands (frivilligt, det vill säga) är väl ändå att lära sig landets språk och kultur? När jag skulle skriva en tenta på Svenska Skolan i Fuengirola för ett par år sedan var det närmast pinsamt. Till att börja med skämdes jag över att vissa affärer utannonserade sina varor på svenska och norska. Sedan när jag väl var på skolan och det uppstod en lätt obehaglig situation med en fyllgubbe som kom in och började hojta om att alla jävla utlänningar ska åka hem, så var det jag som var tvungen att ta hand om det. Ingen av de skolansvariga som var med mig just då förstod vad han sa, eftersom de inte talade spanska! Det är pinsamt. Jag hade i det läget bott permanent i Spanien i något år, de hade varit yrkesverksamma där i sex-sju. Så ibland skäms jag å andra svenskars sida.
Man vet att våren är här...
...när allergin är det. Uppe i Sverige lider jag av ganska kraftig pollenallergi, förmodligen främst av björk, här i Spanien vet jag inte riktigt vad det är som orsakar det. Massa snorig blev jag iaf, helt plötsligt. Så det blir stängda fönster tills vidare, känns segt eftersom vädret är så grymt.
Helgen har varit sådär. Jag och min respektive har en hel del problem att ta itu med just nu och har bestämt oss för att inte ses på några dagar, så det har varit en ganska jobbig helg. Alla frågar efter honom och jag var tvungen att hitta på en massa skit. Känns så jäkla onödigt att det här ska komma nu, när det precis skulle ha blivit ett år. Men förhoppningsvis kan vi lösa det.
Eftersom jag på grund av ovan varken sover eller äter speciellt mycket för tillfället hade jag ingen större lust att gå hem när jag slutade jobba 07.30 i söndags morse. Hade radat shots halva natten också. Så det blev svartklubb i brist på annat, sedan iväg med SK och rockerskillarna för att hämta min föredetta chef som satt och åt frukost, sen ner på baren där jag jobbade förut, bakom lyckta dörrar givetvis. Ut därifrån kom vi väl vid 11, sen var SK upp till mig och satt på terassen och drack öl ett tag. Inga klassificerade substanser, only beer. Jag skulle lägga upp en bild på min litrona om Safari hade slutat muppa...
Och sen blev det måndag igen. Ska iväg och träna om ett par timmar, ska se om jag hinner få ordning på alla nya saker före det. Massa pappersarbete är det nu.
Third time's a charm..?
Det är väl något i den stilen man säger. Efter ett par halvhjärtade försök att blogga för ett par år sedan blev jag faktiskt sugen på att börja om. Och nu har jag väl dessutom den fysiska stabilitet som krävs i längden, dvs, jag flyttar inte fram och tillbaka mellan Sverige och Spanien i ett, utan har min lägenhet, mina jobb och mitt liv på ett ställe, här i Granada. Även om staden är relativt liten och man ibland blir galen på att alla vet allt om alla är det här jag bor. Tills jag tröttnar. Visst saknar man vissa saker med Sverige ibland, speciellt under vintern, då det, tro det eller ej, blir fruktansvärt kallt (staden är högt belägen) och eftersom husen i princip är byggda av papper så är det sova med tre täcken, två pyjamasar och fem par raggsockor som gäller. Och minst tre tjocka tröjor på hemma. Men nu börjar värmesäsongen, så då glömmer man ju lätt bort dylika bagateller. Öl och sol på takterassen... Nu gnäller man inte.
