frivilligexil

Något som jag ständigt konfronteras med i min kamp med de svenska och spanska administrationerna är hur begränsad tillgången på hjälp från andra svenskar i samma situation är. Eller snarare, hur nischad den är. Som svensk i Spanien bor du på Costa del Sol, så är det bara. Och du är i huvudsak intresserad av fastighetsspekulation och golf. Málaga-, Fuengirola- och Marbellasvenskarna har lyckats utomordentligt med att skapa hela minisamhällen, vilket jag tycker är mycket negativt. Själva idén med att flytta utomlands (frivilligt, det vill säga) är väl ändå att lära sig landets språk och kultur?  När jag skulle skriva en tenta på Svenska Skolan i Fuengirola för ett par år sedan var det närmast pinsamt. Till att börja med skämdes jag över att vissa affärer utannonserade sina varor på svenska och norska. Sedan när jag väl var på skolan och det uppstod en lätt obehaglig situation med en fyllgubbe som kom in och började hojta om att alla jävla utlänningar ska åka hem, så var det jag som var tvungen att ta hand om det. Ingen av de skolansvariga som var med mig just då förstod vad han sa, eftersom de inte talade spanska! Det är pinsamt. Jag hade i det läget bott permanent i Spanien i något år, de hade varit yrkesverksamma där i sex-sju. Så ibland skäms jag å andra svenskars sida.