frivilligexil

Det är väl något i den stilen man säger. Efter ett par halvhjärtade försök att blogga för ett par år sedan blev jag faktiskt sugen på att börja om. Och nu har jag väl dessutom den fysiska stabilitet som krävs i längden, dvs, jag flyttar inte fram och tillbaka mellan Sverige och Spanien i ett, utan har min lägenhet, mina jobb och mitt liv på ett ställe, här i Granada. Även om staden är relativt liten och man ibland blir galen på att alla vet allt om alla är det här jag bor. Tills jag tröttnar. Visst saknar man vissa saker med Sverige ibland, speciellt under vintern, då det, tro det eller ej, blir fruktansvärt kallt (staden är högt belägen) och eftersom husen i princip är byggda av papper så är det sova med tre täcken, två pyjamasar och fem par raggsockor som gäller. Och minst tre tjocka tröjor på hemma. Men nu börjar värmesäsongen, så då glömmer man ju lätt bort dylika bagateller. Öl och sol på takterassen... Nu gnäller man inte.