frivilligexil

Igår, mitt i mitt ledsamma navelskådande (hade precis fått ett par meddelanden från Á), så satt jag och gick igenom telefonlistan. Nej, ingen man kände för att träffa. Kastar mobilen åt sidan. Då ringer det och det är ANNA! Vad glad jag blev. Förmodligen den enda person som jag orkade träffa. Alldeles perfekt. Så det blev mat och ostar och en massa vin hemma hos henne. Hon firade sin nya särbo-status och jag klagade över mitt, men det var bara trevligt. Sen gick vi ner på Loop, men då var jag redan  ganska full. JF skrattade åt att mina ögon började gå åt olika håll. Efter ett par öl där var klockan redan två och stängningsdags. Vi orkade inte ta oss så långt bort och med tanke på fyllan så var Estrella nog det enda alternativet. En öl till och ett jäkla massa tjat om droger, sen gjorde ett gäng påflugna spanjorer att vi fick nog och vacklade hemåt i natten. Jag gjorde en massa strategiska manövrar på vägen hem för att inte gå förbi vissa ställen. Men sen när jag väl kom hem och klockan var fyra insåg jag att det var ganska onödigt.