frivilligexil

Idag började jag plugga igen efter ungefär tre års uppehåll. Tre år framöver ska jag begrava näsan i böcker. Igen. Distansprogram vid Blekinge Tekniska. Inledningsvis läser jag en grundkurs i företagsekonomi samt en introduktion till marknadsföring. Två kurser varav den första verkar skittråkig och den andra riktigt intressant. Fast det initiala intrycket beror givetvis mycket på de två huvudböckerna, den aptråkigt kanslisvenska Företag och marknad och lättsmälta, fint layoutade tegelstenen (1000 sidor, någon?) The Principles of Marketing. Jag som inte alls trodde att marketing var min grej är efter inledande kapitel riktigt sugen, vilket måste sägas vara extremt oväntat. Jag måste vara världens sämsta säljperson, eftersom jag bara blir arg på alla idioter som inte orkar läsa information/ta reda på de mest grundläggande innan de slänger sig på telefonen. Jag får mycket i den stilen i mitt jobb på språkreseagenturen, typ folk som ringer och säger "hej, jag vill åka på språkresa, vad kan du erbjuda mig?!?" och inte ens vet vilket språk de vill läsa, än mindre till vilket land de vill åka. Alternativt dårar som ställer som krav att deras yogalärare ska vara certifierad och att de måste kunna laga gröt (eftersom de brukar frysa in och ta med grötlådor till jobbet) i sin lägenhet. Härom dagen talade jag med en man i femtioårsåldern som ville läsa spanska, vi sitter och småpratar om grundläggande info då han mitt i allt häver ur sig "JAHA, OCH VARFÖR TYCKER DU ATT DU ÄR SÅ JÄVLA BRA DÅ?!?!". Jag blev helt överrumplad, för att inte tala om en aning stött. Folk är knasiga. Och då ska vi inte ens börja tala om barjobbet. Då kommer jag att hålla på tills nästa år.