2009.slut.statistik
Jag har fått ihop alla de skivor som jag nominerar till decenniets bästa. Fan vad svårt det var. Dessutom lite lustigt att jag hittade en massa skivor från -00, -01 och -02, men i princip inga från -03 fram till nutid. Kanske, eller förmodligen, för att jag då var i artonårsåldern och de skivor som blev stora för en då målade ut exakt vart man skulle gå. Sedan kom det mest en massa trams som aldrig kunde bli lika bra som det man lyssnade på när man var sjutton. Det kommer att synas på min decennielista. Inte en enda jävel kommer att vara överens med mig, men nåja. Däremot är det väl knappast någon överraskning för någon som pratat musik med mig under de senaste åren.
Vad gäller nomineringarna till ÅRETS skiva, så är det värdelöst. Gud vilket tråkigt år. Inte för att de skivor jag lyft i år varit sämre än motsvarande tidigare år, men de är mycket få. Jag måste ha gjort rekordlågt betygssnitt under 2009. Med ett datum kvar under kalenderåret, som inte kommer att överstiga 5 av 10 (om jag inte får en attack av plötslig snällhet, det har trots allt hänt förut), så kommer mina skivor över 6/10 anno 2009 att vara följande:
HEALTH: Get Color (7/10)
Richard Hawley: Truelove's Gutter (7/10)
Pistol Mob: Close Enough (7/10)
Guadalupe Plata: s/t (8/10)
Patrick Wolf: The Bachelor (8/10)
Delorean: Ayrton Senna EP (8/10)
Editors: In This Light and On This Evening (8/10)
David Sylvian: Manafon (9/10)
(jag erkänner, jag fuskar. Enligt statistiken har jag 3 st 7/10 till, men dem låtsas jag inte om. De var exempel på ovan nämnda vänlighetsattacker. Ögonblicksentusiasm och allt vad det heter. Nu känns det onödigt högt och omotiverat. Patrick Wolf har jag heller knappt lyssnat på sen jag recenserade den, vilket gör att en 8/10 kanske inte heller känns helt rättvist. Och Guadalupe Plata skulle jag höja. Eventuellt någon till.) <--- väldigt lång parentes det där.
Mitt lägsta betyg i år gick till White Lies (3/10). Det kanske man till och med skulle kunna sänka. Och deras skivbolag skulle ha gjort sig en björntjänst om de åtminstone sett till att pressreleaserna stavade skivans titel rätt (To Lose My Life, inte "Loose"...).
Jag har haft ett jävla popår i år. Och sånt gör sig ju som bekant bäst i singel- eller ep-format. För 2010 ser jag fram emot THE RETURN OF ROCK'N'ROLL!
Nu har jag drömt så många gånger om att åka med Jaida på turné, så förhoppningsvis är jag synsk.
