frivilligexil

För några timmar sedan postade jag en recension på dagensskiva.com, angående Editors' nya skiva, som jag är väldigt förtjust i. Ändå tog det väldigt mycket emot att rycka upp betyget ända till 9, som jag först var inne på. Dels för att jag inte gillar att sätta sifferbetyg och är väldigt försiktig med de höga, dels för att skivan inte kändes riktigt...lämpad för en 9:a? I min förra recension, på Sylvians Manafon, var det inte alls lika svårt. Sylvian är liksom... så mycket artist. Det ska inte vara någon skillnad, men det är det. Sylvian har skapat sin artistiska identitet i över 30 år, Editors' första skiva kom 2005. Inte för att det ska göra dem sämre. Och det är heller inte riktigt frågan, med tanke på att sist (före detta alltså) jag ryckte upp the number 9 var för Pen Expers, och dessutom för en skiva som var deras första. Så där föll det argumentet ihop. Med Editors, som jag lyssnat ohälsosamt mycket på under den senaste tiden (om man ska tro last.fm), känns så... breda. De har gjort en massa låtar som jag verkligen, verkligen gillar (hittade French Disko nu också, sweetness!), men larvigt nog tar det emot någonstans. Det är jäkligt bra låtar, men utan att slå an sådär brutalt mot hjärteroten... om jag gör mig förstådd? Pen Expers är så råa, så brutala och oslipade, men med en fruktansvärd energi. Editors skriver fantastiska, svartblänkande popsymfonier, men utan att det skär. Så 8/10 fick det bli.