Språkhitler går igen

Igår satt vi till kvart i tre på natten och jobbade med vår uppsatsopposition, sedan rättades den om imorse och så fick vi till slut iväg den. Herregud vilken dålig uppsats, det var otroligt svårt att inte bara såga den rakt igenom. Jag har ett lätt drag av språkfascism och får tunnelseende av stavfel och särskrivningar, så till den grad att jag inte klarar av att läsa texten. Jag förstår inte vad det står, för allt är så fel. Allt blir bara "jklml jkljkljklöfd ajk jkljklajjajv aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa".

Någon gång igår när jag var som mest vrång (alltså när jag satt och grottade mig igenom den jävla uppsatsen) ringde mamma för att fråga hur jag mådde och så vidare. Hon fick en lång salva om hur skamligt det är att universitetsstudenter inte kan stava och studentboksförlagen lurar oss med böcker som har medföljande dvds och att universitetet som helhet var en bluff. Mamma utgick därför från att jag var ok (i det dagliga är jag väl det också, eftersom jag bott utomlands så länge, så påverkar min familj inte längre mitt vardagsliv på något konkret sätt, jag är van vid att inte träffa dem) och vi talade under en stund indignerat om dagens språkbruk, och sedan lade vi på.

Jag vet inte om jag tror mig vara någon språkekvilibrist, snarare slarvar jag ofta när jag skriver, och konstruerar meningar längre än kinesiska muren. Men jag kan stava och jag är kapabel att konstruera en korrekt mening. Är jag osäker kollar jag det. Basic shit, jag vet. Men det verkar inte vara det för alla. Jag blir tokig på, och extremt frustrerad av folk som studerar på högskola och inte klarar att skriva "konkurrens", för att ta ett exempel från just det här fallet.
De ska underkännas. En av mina gruppkamrater drog fram "men de är ju inte svenskar allihop, då kanske man kan förstå att det är svårare för dem att stava rätt". Det är bullshit. Jag valde att läsa på svensk högskola för att jag inte hade råd att översätta alla jävla dokument som behövdes för att jag skulle kunna söka in här i Granada. Men hade jag börjat här hade jag fått klara mig bäst jag kunnat, och på samma villkor som resten. Som europeisk student måste man göra ett språktest för att bekräfta sin nivå, men det är extremt grundläggande och har väldigt litet att göra med hur det är att plugga på universitet i ett främmande land. Om man vet med sig att man inte har full kontroll över språket bör man vara desto mer noggrann.

Ja, jag är rabiat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0