frivilligexil

Nu försvann jag igen. Men ta mig sjutton om jag inte behövde det. Jag har varit inne i dimman med ett gäng fantastiska vänner i flera dagar i sträck, och ut kommer jag rätt lugn, och faktiskt rätt utvilad. Fortfarande inget jobb att tala om, så jag har passat på att vara ute medans jag kunnat. Fredagen spenderades med Nazira med make här, där och överallt. Lade mig gjorde jag 26 timmar senare. Jag skrattade mig blå. Är fantastiskt tacksam över dessa vackra och storsinta vänner jag trots allt visat mig ha, trots att jag trodde att alla skulle gå på den andres sida. Men tvärtom, och det vet han nog också om själv, så är det till slut jag som går vinnande ur det här. Det är inte jag som betett mig. Efter att ha vilat upp mig lite igen stack jag ner till Tornado igen vid 2-snåret lördagsnatten, och träffade på mina minis, som dessutom hade finbesök från hemstaden. Det blev Sugar och sedan öl på min terass tills vi blev hungriga och gick och åt frukost vid 11-tiden. I måndags började vi om, med terassöl hemma hos dem, minibar, Tornado och (hahahahaha) Vogue (som var lite som att gå på cirkus), och slöt cirkeln med mer öl i casa mini tills jag somnade avsiktligt lite väl nära deras attraktiva besökare. Jag är så jävla badass. När vi vaknat dök så småningom Aida och hennes Pepino upp och det blev mer öl, tills det blev sen eftermiddag och jag till slut tog mig hemåt.

Ja mamma, jag har druckit väldigt mycket öl senare veckan.

Men den värsta febern har gått över, och jag är nästan lite små-kreativ. Håller på att gå igenom samtliga mina texter - och det är många som är sjukt riktigt bra! Jag kritiserar mig själv så jävla mycket, men det flesta håller bra. Och så planerar jag nästa session på fredag. En fredag! Jag dör. Måste planera ordentligt. Men det är bra att det är dött i augusti, med tre sessioner på en månad hinner jag sparka igång det. Och förhoppningsvis hinner Juan visa mig lite tricks nån gång snart också.

Sammanfattningsvis; allt går över.