"Svenskar klär sig så tråkigt"
Det var först Underbara Clara och sedan Mon Chéri som pratade om det, även om i något olika tappning. Claras fakta i anknytning till Elle-galan är ju skrattretande (inte hennes hard facts, utan utan det faktum att det faktiskt är så). Hej, stora feta inavel. Att nominera sina egna bloggare är ju löjligt.
Sedan det här med att svenskar är fega vad gäller klädsel är väl inget nytt. Men vi är väl knappast de enda. Jag tycker inte direkt att jag klär mig speciellt provokativt eller extremt till vardags, men ändå blir jag glodd på uppifrån och ner varje gång jag är ute på stan här i Granada. En varje dag-utstyrsel för min respektive är stuprörsjeans, Doc Martens och kavaj/långrock. Och hans 10 centimeter svarta hår som står på ända. Inte heller det speciellt provocerande i min värld, men det händer titt som tätt att folk både stoppar honom och kommer fram till honom på stan och berättar att de tycker att han ser ut som skit. Helt okända människor. Första gångerna det hände trodde jag att det var något skämt. Men folk stör sig tydligen något otroligt på hur han ser ut. Så är ju södern en jäkla byhåla också. Så jag tror absolut inte att det är något uteslutande svenskt. Det är bara ett tecken på en skygglappsbeprydd mentalitet och en svårighet att hantera oliktänkande.
Å andra sidan har även jag otroligt svårt att hantera "mode-Sverige". Det är så urbota tråkigt. Ta Acne som exempel. Hur ofta gör de riktigt kul kläder? Nähej, ännu en säckig, svart t-shirt. Det var ju spännande. 600 spänn kostar den också. Ändå är Acne teh shizzit. Med till exempel Whyred känner jag ofta också samma sak, även om de är aningens roligare. Följaktligen har jag inte alls något utbyte av modebloggare i stil med Elin Kling, det är väl rätt uppenbart. Sedan är det dock logiskt att Vintagenätverksklicken kände sig utstirrade på Blog Awards. Det skulle jag förmodligen också ha blivit. Samtidigt så vet jag inte vad man egentligen väntade sig. Det är ju trots allt ett event som anordnads av VeckoRevyn och av fjortisbloggare betraktas som ett evenemang i nivå med Oscarsgalan. Men det är klart att det är förjävla tråkigt att det här gänget, som har vettiga, intressanta och inspirerande bloggar kände sig så utanför.
För att återgå till ämnet, så vet jag inte om det är att folk inte kan bättre eller att de helt enkelt inte vill. Eller, det ena kanske egentligen är en följd av det andra. Folk har inte så mycket mer referenser helt enkelt. Sedan finns det ju dårar som ursnygga Rebecca Simonsson som gör och sätter på sig vad de vill ändå, och dem vill jag ge en stor applåd. Det beror oftast helt enkelt på vilken inställning man tar till mängden. En del av den eller spelar det ingen större roll? Där ligger väl oftast svaret. Däremot skulle jag egentligen hoppas på att folk som inte dagligen bloggar om oversizetees och lacktights fortsätter att gå på typ Blog Awards. Det är inspirerande med ett bryt. För, just det, Sverige är väldigt litet, de här kretsarna än mindre och därför också extremt homogena (ett klassiskt exempel på en informell organisation med outtalade normer och "åsikter"). Det är klart att det kan kännas jävligt jobbigt, frustrerande och tråkigt, men samtidigt gör det ju det roligare att skaka om en aning.
Sedan det här med att svenskar är fega vad gäller klädsel är väl inget nytt. Men vi är väl knappast de enda. Jag tycker inte direkt att jag klär mig speciellt provokativt eller extremt till vardags, men ändå blir jag glodd på uppifrån och ner varje gång jag är ute på stan här i Granada. En varje dag-utstyrsel för min respektive är stuprörsjeans, Doc Martens och kavaj/långrock. Och hans 10 centimeter svarta hår som står på ända. Inte heller det speciellt provocerande i min värld, men det händer titt som tätt att folk både stoppar honom och kommer fram till honom på stan och berättar att de tycker att han ser ut som skit. Helt okända människor. Första gångerna det hände trodde jag att det var något skämt. Men folk stör sig tydligen något otroligt på hur han ser ut. Så är ju södern en jäkla byhåla också. Så jag tror absolut inte att det är något uteslutande svenskt. Det är bara ett tecken på en skygglappsbeprydd mentalitet och en svårighet att hantera oliktänkande.
Å andra sidan har även jag otroligt svårt att hantera "mode-Sverige". Det är så urbota tråkigt. Ta Acne som exempel. Hur ofta gör de riktigt kul kläder? Nähej, ännu en säckig, svart t-shirt. Det var ju spännande. 600 spänn kostar den också. Ändå är Acne teh shizzit. Med till exempel Whyred känner jag ofta också samma sak, även om de är aningens roligare. Följaktligen har jag inte alls något utbyte av modebloggare i stil med Elin Kling, det är väl rätt uppenbart. Sedan är det dock logiskt att Vintagenätverksklicken kände sig utstirrade på Blog Awards. Det skulle jag förmodligen också ha blivit. Samtidigt så vet jag inte vad man egentligen väntade sig. Det är ju trots allt ett event som anordnads av VeckoRevyn och av fjortisbloggare betraktas som ett evenemang i nivå med Oscarsgalan. Men det är klart att det är förjävla tråkigt att det här gänget, som har vettiga, intressanta och inspirerande bloggar kände sig så utanför.
För att återgå till ämnet, så vet jag inte om det är att folk inte kan bättre eller att de helt enkelt inte vill. Eller, det ena kanske egentligen är en följd av det andra. Folk har inte så mycket mer referenser helt enkelt. Sedan finns det ju dårar som ursnygga Rebecca Simonsson som gör och sätter på sig vad de vill ändå, och dem vill jag ge en stor applåd. Det beror oftast helt enkelt på vilken inställning man tar till mängden. En del av den eller spelar det ingen större roll? Där ligger väl oftast svaret. Däremot skulle jag egentligen hoppas på att folk som inte dagligen bloggar om oversizetees och lacktights fortsätter att gå på typ Blog Awards. Det är inspirerande med ett bryt. För, just det, Sverige är väldigt litet, de här kretsarna än mindre och därför också extremt homogena (ett klassiskt exempel på en informell organisation med outtalade normer och "åsikter"). Det är klart att det kan kännas jävligt jobbigt, frustrerande och tråkigt, men samtidigt gör det ju det roligare att skaka om en aning.
Ser vi så jävla konstiga ut? Det kanske vi gör!
Kommentarer
Trackback
