Inför session II
Då var det dags för den andra stadiga sessionen bakom skivspelarna. Givetvis kommer det hela att gå helt åt skogen, eftersom jag överlevde förra gången och nu tror att jag har det hela under kontroll. Det händer alltid. Jag är idiotnervös första gången och eftersom jag förbereder mig löjligt minutiöst så går det oväntat bra. Efter det tror jag att jag kan vad det nu är och förbereder mig inte, varpå allt givetvis går åt helvete.
Lite förberedd är jag dock. Tänkte försöka lägga mig mer åt postpunk/dark wave idag. Återstår dock att jag måste lära mig mixa ordentligt. Frustrerande att veta hur man vill att det ska låta men inte kunna. Mamma, kan jag få en anläggning i födelsedagspresent nästa vecka?
I övrigt; viktiga musikrelaterade frågor man ställer sig när man skriver recensioner: går det ens att använda begreppet indie längre? Vad betyder indie nu? Finns indie? För mig är indie ett extremt löst begrepp som kan användas om lite vad som helst som inte är Bon Jovi, ungefär. Lite vad som helst som inte är en jättelansering. Men det kan mycket väl vara en artist som ligger på majorbolag, men profilerar sig på annat sätt. Prefixet blogg- har nästan ersatt "indie" i ursprungsbetydelsen. Bloggelectro, bloggpop, bloggdet ena och det andra. Bloggrock tror jag inte finns, eftersom rockersen envetet fortsätter att pressa sjutumssinglar, men annars går det nog att applicera på det mesta. Indiepop vet jag inte vad det är längre. Indierock har jag en svag ide om. Det är brötigt och lite mojsigt, möjligtvis också lite meckigt. Lite som det som emo var innan det blev My Chemical Romance. När emo bara var lite ledsen, småfinnig rockmusik. Men den emon försvann och nu är pingvinemon så etablerad som begrepp att den andra emon aldrig kommer tillbaka. Inte för att det spelar mig någon större roll, jag är inte speciellt intresserad av någondera.
Hursomhelst; indie är nog inte längre någon speciell stil, något specifikt uttryck, utan mer en livsstil, en profil. Indiepopen har, hoppas jag, dött, och kommer aldrig mer tillbaka.
(Ursäkta mig om jag är vrång; vi har Saharavindar hela veckan, det är över 40 fucking grader och om Spanien vinner den förbannade fotbollsfinalen på söndag går jag bärsärk på varenda jävel med vuvuzuela)
Lite förberedd är jag dock. Tänkte försöka lägga mig mer åt postpunk/dark wave idag. Återstår dock att jag måste lära mig mixa ordentligt. Frustrerande att veta hur man vill att det ska låta men inte kunna. Mamma, kan jag få en anläggning i födelsedagspresent nästa vecka?
I övrigt; viktiga musikrelaterade frågor man ställer sig när man skriver recensioner: går det ens att använda begreppet indie längre? Vad betyder indie nu? Finns indie? För mig är indie ett extremt löst begrepp som kan användas om lite vad som helst som inte är Bon Jovi, ungefär. Lite vad som helst som inte är en jättelansering. Men det kan mycket väl vara en artist som ligger på majorbolag, men profilerar sig på annat sätt. Prefixet blogg- har nästan ersatt "indie" i ursprungsbetydelsen. Bloggelectro, bloggpop, bloggdet ena och det andra. Bloggrock tror jag inte finns, eftersom rockersen envetet fortsätter att pressa sjutumssinglar, men annars går det nog att applicera på det mesta. Indiepop vet jag inte vad det är längre. Indierock har jag en svag ide om. Det är brötigt och lite mojsigt, möjligtvis också lite meckigt. Lite som det som emo var innan det blev My Chemical Romance. När emo bara var lite ledsen, småfinnig rockmusik. Men den emon försvann och nu är pingvinemon så etablerad som begrepp att den andra emon aldrig kommer tillbaka. Inte för att det spelar mig någon större roll, jag är inte speciellt intresserad av någondera.
Hursomhelst; indie är nog inte längre någon speciell stil, något specifikt uttryck, utan mer en livsstil, en profil. Indiepopen har, hoppas jag, dött, och kommer aldrig mer tillbaka.
(Ursäkta mig om jag är vrång; vi har Saharavindar hela veckan, det är över 40 fucking grader och om Spanien vinner den förbannade fotbollsfinalen på söndag går jag bärsärk på varenda jävel med vuvuzuela)
Kommentarer
Trackback
