frivilligexil

Monarchy är ett band som gått från 0 till ungefär 1 000 000 på omkring ett år. Jag minns inte exakt när Gold in the Fire, deras första singel började cirkulera på diverse bloggar, men tidsramen bör vara något i den stilen. De är mest av allt ett exempel på ett band som vetat att utnyttja hela musikbloggsvängen till sin absoluta fördel. Visserligen kommer och går hypes dagligen nu när allt går så vansinnigt fort, men Monarchy håller en så konstant hög lägstanivå att de både genom eget material och remixer för andra lyckats hålla huvudena över flödet, och behålla läsarnas/lyssnarnas intresse. Gold in the Fire släpptes via Neon Gold, bara det en kvalitetsstämpel. Singeln följdes av The Phoenix Alive på både 12" och 7". The Phoenix Alive är en av årets allra bästa låtar. Det är ett faktum. Den är så fantastiskt simpel i sin struktur, men just det gör den så genial. Just eftersom de är så översvallande bra tog det heller inte speciellt lång tid för Monarchy att hamna hos en major, i det här fallet Mercury. Förhoppningvis svamlas de inte bort i stil med Little Boots eller överhypas som den irriterande strupsångerskan La Roux. Album kommer nu i början av augusti. Fullängdaren föregås av tredje singeln Love Get Out of My Way, som släpps nästa vecka. Jag har lyckats lägga vantarna på både original och samtliga officiella remixer - hela NIO stycken. Benny Benassi gör bästa jobbet. DFA-honchon Tim Goldsworthy är inte långt efter, men sedan har vi ett par onödiga av Holy Ghost! och Sinden på halsen. Treasure Fingers gör inget större väsen av sig, men lägger till ett par rätt fina leksakskomplement till originalet. Det (originalet) låter så här: