Helvetet har brutit lös
...Åtminstone för den som har svårt med folkmängder och trängsel. Heliga veckan började i söndags, och även om många Granadabor flyr stan, så fyller turisterna deras plats. Påsken är den förmodligen största religiösa högtiden här nere i södra Spanien, och kännetecknas främst i Granada och Sevilla av de olika församlingarnas processioner genom staden, då man bär sina helgonbilder till katedralen. Vilken dag man marscherar på bestäms av vilken jungfru eller Kristus som är församlingens kännetecken. Rent estetiskt är processionerna oerhört fascinerande - bara det att de s.k. nazarenos, som utgör en stor del av tåget, är klädda som KKK brukar väcka stor uppmärksamhet hos utlänningar. Processionerna är långa och alla har egna musiker (i huvudsak trummor och blås), som spelar domedagsorkester under paradens gång, vilket är oerhört mäktigt. Jag, som inte ens är katolik, har flera gånger kommit på mig med att vilja gråta när jag ser en helgonbild ackompanjerad av musiken.
I år ska A och jag ta motorcykeln till Lissabon under de "största" dagarna - skärtorsdag till påskdagen. Lite ledsen är jag på ett sätt över det - för jag skulle verkligen vilja se den mest fascinerande processionen av dem alla igen - El Silencio (tystnaden). El Silencio går på torsdagsnatten, med start 00:00 och återvändo till kyrkan cirka 04:30 på morgonen. Man för här den korsfärste Kristus till graven. För många år sedan, när jag först kommit till Granada, vandrade jag planlöst runt i de historiska kvarteren i Albayzin i arla morgontimman och sprang på den här processionen av en slump. Man kan bara gapa och fascineras. Processionen går i absolut tystnad (vilket också givetvis gäller åskådarna), endast ackompanjerad av apokalyptiska bastrummor som går BOOM-BOOOM-BOOOM. Alla nazarenos bär svarta dräkter (se nedan) och vissa släpar stora kedjor efter sig på marken. Man vet inte om man ska gråta, fly eller rent av skratta för det är så otroligt fascinerande. Som ses på den undre bilden släcker man också all gatu- och fasadbelysning, så de enda ljusen som syns är de som lyser upp den korsfäste samt de facklor som vissa nazarenos bär. Sanslöst.
I år ska A och jag ta motorcykeln till Lissabon under de "största" dagarna - skärtorsdag till påskdagen. Lite ledsen är jag på ett sätt över det - för jag skulle verkligen vilja se den mest fascinerande processionen av dem alla igen - El Silencio (tystnaden). El Silencio går på torsdagsnatten, med start 00:00 och återvändo till kyrkan cirka 04:30 på morgonen. Man för här den korsfärste Kristus till graven. För många år sedan, när jag först kommit till Granada, vandrade jag planlöst runt i de historiska kvarteren i Albayzin i arla morgontimman och sprang på den här processionen av en slump. Man kan bara gapa och fascineras. Processionen går i absolut tystnad (vilket också givetvis gäller åskådarna), endast ackompanjerad av apokalyptiska bastrummor som går BOOM-BOOOM-BOOOM. Alla nazarenos bär svarta dräkter (se nedan) och vissa släpar stora kedjor efter sig på marken. Man vet inte om man ska gråta, fly eller rent av skratta för det är så otroligt fascinerande. Som ses på den undre bilden släcker man också all gatu- och fasadbelysning, så de enda ljusen som syns är de som lyser upp den korsfäste samt de facklor som vissa nazarenos bär. Sanslöst.
Kommentarer
Trackback
