frivilligexil

Jag sitter och väntar på att An Education ska buffras tillräckligt. Vad trevligt det är att få höra lite engelsk accent som omväxling. Hade nästan glömt att den fanns.
Helgen har varit lång, mycket lång... I lördags var jag tvungen att jobba en spelning med ett band som roade sig (däremot var mina öron inte fullt lika roade) med Muse- och Pearl Jam-covers. Note to all them stupid bitches: försök inte er på Matthew Bellamys absurda falsett om ni inte inte har förutsättningarna (vilket ni troligtvis inte har). Men när det väl gick över började jag och kollega J fira vår bar-återförening med Jäger och osedliga kommentarer om pojkar och flickor längs disken. J började dra sjukt grisiga sexhistorier om sina ex (komplett med att bli överraskad av tjejens mamma och få gömma sig under sängen); jag hånskrattade glatt. Kvällen/morgonen slutade med att Mimi stoppade ner en påvestaty i en chipsskål hemma hos Á och döpte det hela till "el Papádromo" (både påven och potatis kan översättas till "papa/s").

Om jag inte hört brödkiosktanten hojta om att det faktiskt är internationella kvinnodagen idag, så hade jag med största sannolikhet glömt bort det. Har väldigt svårt att besluta mig för hur jag ställer mig till det hela. Dock så är det ju otroligt komiskt med folk (läs: Moderaterna på Twitter) som gratulerar kvinnor idag. Kvinnodagen är inte Mors dag (fast de skulle väl allt gärna vilja det, i det där nya arbetarpartiet). Kvinnodagen handlar om rättigheter. Sen kan man ju komma med det gamla utslitna argumentet att t.ex. Sverige redan är jämställt. Det är det inte. Det är klart att vi redan har många saker som fattas för kvinnor annorstädes, det går inte att förneka, men det betyder inte nödvändigtvis att vi är framme. Jag lever för närvarande i ett samhälle med väldigt stark machokultur och det hör tyvärr till vardagen för mig att bli uträknad, utpekad och väldigt ofta förolämpad på grund av mitt kön. Det är till exempel ingen som tror att jag kan hantera mitt jobb. Eller så förväntas det att jag ska leka idiot och fnissa åt folk som försöker kladda på en medans man jobbar. Min reaktion är givetvis den helt motsatta och jag har därför ett visst rykte om mig att vara tvär och otrevlig bland dem som anser att kvinnor "ska vara kvinnor".

Å ena sidan känns kvinnodagen som något lite förlegat som idé, att dess blotta existens pekar ut oss som en "minoritet" som kan få sin lilla dag om året för att vi ska vara nöjda. Men å den andra, så fyller den uppenbarligen ett syfte. Dessutom är det kanske okej att bli grattad av Moderaterna när allt kommer fram. Det verkar ju så jobbigt att ha kuk, så grattis till mig liksom.