frivilligexil

Jag har alltid försökt hålla föreställningar om allt som har med sociala betingningar och genus på minst en armslängds avstånd. Samma sak med generaliseringar om folks beteenden/mentalitet baserat på deras härkomst, det är väl ganska självklart. Ju längre jag bor i Spanien, desto hårdare lutar jag dock åt ett visst faktum: spanjorerna är ena sjuhelvetes sexister. Marockanerna är tyvärr ännu värre. Jag kan inte ens gå och handla utan att bli trakasserad på gatan. För några veckor sedan stod jag i snabbköpet och mediterade över huruvida jag skulle köpa neutral eller smaksatt yoghurt när en man plötsligt kommer fram och tar mig på bröstet. I snabbköpet! Jag blev helt paff, mannen bara skrattade lite menande och gick vidare. Givetvis skulle jag ha ringt på affärens ansvarige, men jag var så nollställd att jag inte gjorde det. Och de är nu oräkneliga de gånger jag helt fredligt vandrar gatan fram och en karl som kommer i motsatt riktning väser något i stil med "hej Rödluvan, ska du med och knulla?/jag vill slicka din fitta och knulla dig i röven/ikväll suger du min kuk/vad som helst". Helt sjukt obehagligt, för att inte tala om oacceptabelt. I början blev jag bara överrumplad, men nu är jag tyvärr så van att jag lärt mig att svara snabbt. Jag vet inte om det är för att jag synbarligen är utlänning och mitt röda hår drar uppmärksamheten åt sig, men det spelar fanimej ingen roll. Min jobbarkompis som också är svensk, och till råga på allt blond, får gång på gång hora-tillrop på gatan när hon är ute och delar ut flyers för klubben.  Till det kommer en annan av mina härliga kollegor, som är från Marocko, ständigt med "roliga" kommentarer om att vi ska visa brösten/ligga med honom/dumpa våra respektive bögar till pojkvänner. Grundar för en härlig stämning på jobbet. Jag har lyckats fasa ut killen lite i taget, och han är nu en hårsmån från att få sparken (dock mest för att han dessutom skiter i att jobba för att röka hasch), men det ska fan inte behöva ta ett år!

Härom kvällen skulle jag gå och käka sushi med Á och min (bra) jobbarkompis Juan och hans tjej. Jag satte på mig en knälång läderkjol. Promenaden upp till stället där vi stämt träff tar ungefär 20 minuter från mig. Redan vid det första rödljuset där jag fick vänta stannar en marockan med sin bil och frågar hur mycket en snabbis kostar. På väg genom stan får jag 2-3 tillrop till. Uppe på Gran Vía, nästan framme, går en kille förbi och väser "oooooo guapetonaaaaa" (snygging) varpå han mönstrar mig från topp till tå. Jag svarar, i casual ton, "asqueroso..." (äckel). Killen studsar nästan bakåt och börjar häva ur sig en lång salva om hur ful, tjock och äcklig jag är och att jag bara borde vara lycklig att han gav en komplimang till en så jävla vidrig och fet brud. Men då var jag redan över gatan.
Folk är helt sanslöst äckliga och jag undrar gång på gång a)hur  de tänker b)med vad de tänker. Det skulle vara fantastiskt att få lite styr på logiken här.

Jag är inte alls förtjust i att peka ut killar från Marocko som svinigare än andra, men faktum återstår, det är ofta dem jag har problem med. Min idiot till kollega använder argumentet att spanjorskor och andra utländska tjejer är horor som man kan ligga med, men gifta sig gör man med en marockansk tjej. Ett faktum är förmodligen att den typen kille aldrig skulle palla att ha en relation med oss "horor" eftersom vi kräver för mycket. Självklart är inte alla marockanska killar sexistmongon, precis som alla marockanska tjejer inte är undergivna husmödrar. Tyvärr tar det här förmodligen någon generation att jämna ut, att anpassa. Många tjejer kommer att få problem, bli slagna eller dödade på vägen.

Spaniens traditionella inställning till könsroller syns också i antalet kvinnor som mördas av sina parters eller ex varje år, en siffra som under de senaste åren legat relativt konstant runt 65-70. Det låter som en låg siffra i ett land med 46 miljoner invånare, och visst, det är en låg procentsiffra, men som vanligt finns alltid en ohygglig mängd mörkerfall, där man t.ex. saknat bevis eller helt enkelt inte hittat offret. De som kommer fram är de mest påträngande, där mannen regelrätt avrättat kvinnan och därefter ofta tagit sitt eget liv.
Därunder, i skuggan, finns hela kolonner av trakasserade kvinnor och tjejer.

Spanien är i mångt och mycket ett, med europeiska mått mätt, efterblivet land i många frågor. Fortfarande finns många som önskar en återgång till diktaturen och Francos tid, då man "kunde sova på gatan med plånboken full utan att någon rörde vid en". Huruvida detta är sant hyser jag mina tvivel, men även om det vore det, så, på bekostnad av vad? Personlig frihet, tryckfrihet, rörlighet, för att nämna några småsaker.

Det enda jag kan göra är ett protestera varenda gång, men ibland blir jag bara så trött. Och ofta får jag bara lust att slå folk på käften.


(ja, det här inlägget är lite svajigt vad gäller tema, men jag behövde skriva det)